filesmonster download gays

Interview – A life in Film with Kent Kääntä

Interview – A life in Film with Kent Kääntä

Namn?
Kent Kääntä

Titel?
Elektriker/Belysningmästare/Gaffer

Hur många år har du jobbat i filmbranschen?
Sedan 1997

Hur kom det sig att du hamnade i just filmbranschen?
Gick på Kulturamas filmlinje. Hade då ingen aning om filmbranschen och hur den funkar. Kändes då väldigt långt bort vill jag minnas. Men en elev, och numera kollega – Pontus Hellberg, som gick någon termin över mig skulle jobba på en musikvideo. Bad honom fråga om jag fick vara med. Tre dygns gratisarbete och så var jag i inne.

Var bor och arbetar du huvudsakligen nu?
Bor i Torshälla, jobbar mest i Stockholm eller där produktionen råkar hamna.

Sista produktion?
Kanske inte sista men senaste, en reklamfilm för Telia.

Bästa produktionsrelaterade minne?
Det finns många bra minnen. Kommer inte på någon specifik. Långfilmer har en förmåga att bita sig kvar i minnet.

Värsta produktionsrelaterade minne?
Kommer inte på något enskilt som skulle vara det värsta. Produktioner där kreativitet hamnar längst ner på listan, och det hela är mer en logistikövning där varken tid, miljöer eller budget finns för att stödja ambitionerna hamnar nog i denna minnes kategori. Lyckligtvis är det inte så många sådana jobb. Det är bara att med så gott mod som möjligt springa på och göra sitt bästa.

Vad saknar du från förr?
I vissa situationer upplever jag att det var bättre effektivitet och koncentration förr. Med det digitala så är det väldigt lätt att bara rulla på och ett kortbyte går fort. Då kan det stå flera avdelningar otåligt väntades på sin möjlighet att fixa, justera för scenen eller en kommande scen.

Vad önskar du av framtiden?
För filmbranschen, kanske att tempot skulle skruvas ner bara en aning, så att alla kan fortsätta vara hela och friska och fortsätta göra fina produktioner.

Vilken pryl glömmer du aldrig när du åker till set?
Nuförtiden är det nog iPaden, förr ljusmätaren. Den är alltid med nu också men använder den kanske inte alltid. Walkie-Talkie är också viktigt för att kunna kommunicera tyst på set.

Om du måste välja, vad är det mest viktiga för en lyckad dag på set?
God stämning och lagarbete.

Vilket format gillar du bäst att jobba med?
Film, även om det digitala ibland har sina fördelar. Men det finns inget som slår att se dagstagningar från film.

Finns det något som skrämmer dig med ditt jobb? Vad i så fall?
Inte så mycket tror jag. Jobbet har sina riskmoment och det ligger i min arbetsuppgift att se till att uppmärksamma och minimera dessa. Att ha bra och erfarna elassistenter med sig som tar ansvar för varandra och utrustningen ger också en trygghet på set.

Hur hanterar du det paradigmskifte vi är uppe i just nu?
En positiv sida är kvalitetslyftet för små produktioner. Har sett flera fina dokumentärer och kortfilmer filmade med t.ex. dslr-kameror och färdigställts med ljudbearbetning, VFX och ljusättning i en vanlig dator. Det är rätt häftigt. Nackdelen blir tydlig när man ska ta genvägar och väljer teknik för att den är billig och försöker arbeta på ett sätt den inte är utvecklad för. Det skapar nog mest huvudbry för kamerasidan än mig egentligen. På ljussidan försöker jag hänga med i utvecklingen i takt med att alternativa ljuskällor blir bättre och kraftfullare.

Vad har du för tankar om analog vs. digital?
Båda formaten har sina fördelar, men det är synd att film försvinner mer och mer. Risken finns kanske att filmer börjar se väldigt lika ut. Ljussättningsmässigt är det inte alltid så stor skillnad. Ibland kan man komma undan med mindre och färre ljuskällor men det är fortfarande stilen och miljön som styr valet av ljus. Kan nog tycka att man kunde vara lite tuffare och modigare när man filmade analogt. Digitalt vågar man sällan vara lika hård med ljuset. Sen undrar man ju lite hur det blir på sikt med lagring av media för framtiden.
Du var nyss i Frankrike och jobbade, berätta om det?
Det var en film som Lasse Hallström regisserade med Linus Sandgren som fotograf, The Hundred-Foot Journey. Större delen filmades i sydvästra Frankrike,  med ett par studioveckor i Paris och avslutningsvis en knapp vecka i Indien.

Hur länge var du där?
Drygt tre månader med prep och inspelning.

Hur kommer det sig att du hamnade i Frankrike?
Det var Linus Sandgren som fick mig ombord.

Vilka är de största skillnaderna mellan att jobba i Sverige jämfört med Frankrike?
Filmarbete är väldigt universellt. På ljussidan har amerikanerna och europerna som bekant en skillnad på arbetssätt och fransmännen har på det en egen variant. El har t.ex. Inte ens sandsäckar. Passarna har dessa och de tar också hand om rep till segel och gör alla  riggar som ska upp i tak och kranar. De gör också alla inboxningar av fönster. Så där jobbade jag mycket med key gripen, Michel Strasser och hans gäng. De var mycket bra.

Lärde du dig något nytt?
Man lär sig något på alla jobb. Intressant var att se och uppleva att det var en lite annan politik runt en amerikansk produktion. Vilket det är en hel del mindre av här hemma. Logistiken var lärorik när produktionsapparaten blir större. Lite rigglösningar och trix från passarna var något att ta med sig hem, då vi gör alla riggar själva.

Vilken var den största utmaningen under den här produktionen?
Största utmaningen var nog den något korta förberedelsen överlag för hela produktionen. Men jag pratade mycket med David Gropman, scenografen, och hans medarbetare medan de ritade och byggde miljöer för att kunna ligga lite i framkant. Huvudmiljön en exteriör, bestod av flera inspelningsplatser med VFX-element som skulle matchas. Ett tag var det en del ljusklaffar att hålla reda på när delar av scener blev uppdelade och utspridda på schemat. Att ta referensfoton och göra anteckningar var väldigt hjälpsamt.

Hur är din franska nu?
Obefintlig innan men efter någon vecka började jag hänga med helt ok. Skamlöst obekymrad över grammatik började jag så småningom slänga med lite ord och fraser och kunde göra mig förstådd 🙂

Är det något speciellt du vill berätta om det här jobbet?
Mest glad att jag fick möjligheten och också tog den. Det var en väldigt bra erfarenhet och lärorikt.

Name?
Kent Kääntä

Title?
Gaffer

How many years in the film business?
Since 1997

How did you end up in the film business?
I went to the filmprogram at Kulturama. At that time I had no clue what the film business was all about. I remember the whole thing felt very distant at that point. But one day fellow student of mine Pontus Hellberg, today a colleague told me he was going to work on a music video. I asked him if I could join the shoot and after three days of work without pay I was in!

What is your current location?
I live in Torshälla and work mainly in Stockholm or where work ever brings me.

Last production?
Maybe not my last but my latest was a commercial for Telia.

Best film production related memory?
There are so many that I can’t remember anything specific. Feature film productions have an ability to cling and stay.

Worst film production related memory?
Productions where creativity gets the lowest priority and all focus is about logistics. Where time, locations and budget isn’t there to support the ambitions. Those will probably end up in this category. Fortunately there are not many productions like that. You just have to keep working as good as you can in those situations.

What do you miss from the past?
In some situations I tend to miss the efficiency and concentration I experienced in the past. With digital production it’s so easy just to keep rolling, and changing a memory card is a quick procedure. This makes many departments miss out on time to do small adjustments.

What do you whish of the future?
For the film business? Maybe I whish to lower the tempo just a bit to keep everybody healthy so that we all can continue making good productions.

The item you never leave at home when you go to work?
Now a days it’s my iPad, it used to be my light meter. It’s always with me but I don’t use it all the time. Walkie-Talkie is also important for quiet communication on set.

If you must choose, name the one most important thing for a good day on set?
Good atmosphere and teamwork.

What is your favorite format to work on?
Film even though the digital format sometimes has it’s advantages. There is nothing that beats looking a dailies shot on film.

Does anything scare you in with your job? If so, what?
Not that much I think. My line of work includes elements of risk. It’s my job to notice and minimize these. Having an experienced and responsible crew that cares for each other and the equipment is reassuring to run a safe set.

How do you cope with the paradigm shift we experience right now?
The increase of quality in smaller productions is very positive. I have seen documentary and short films on DSLR cameras and completed with VFX, grading etc. on a regular computer. This is kind of cool. The draw side becomes obvious when short cuts are made by choosing equipment because it’s cheap and trying to use it in ways it’s not designed for. I guess the camera department is more affected by this than me. I try to keep up with the development as new alternate light sources become better and more powerful.

Your view on analog vs. digital?
They both have some advantages, it’s a pity that film is getting more and more rare. There may be a risk that productions will look the same. For me when it comes to lighting there is no big difference. Sometimes I can get away using less and smaller light sources but it’s still the look and environment that dictates what to use. I think we were more bold when using film as media. When using digital media you rarely dare to set a really hard look. One thing I keep on wonder about is how storage of digital media will be solved in the long run.

You recently spent some time on a job in France, tell us about it.
It was a feature, The Hundred-Foot Journey, directed by Lasse Hallström and Linus Sandgren as DoP. The major part was shot in south west of France, a couple of weeks of studio shoot in Paris and ended with a week in India.

How much time did you spend in France?
Just over three months including prep and shoot.

How come you ended up in France?
DoP Linus Sandgren got me onboard.

What are the main differences between working in Sweden vs. France?
Film production is very universal. There is a difference between how Americans and Europeans work within the lighting department and now I know the French have their own way. In France the electrical crew don’t handle i.e. sandbags. The grip crew handles them and ropes to overheads as well as all rigs going up in cranes or ceilings. They also tent windows. I worked a lot with the key grip, Michel Strasser and his crew. They were very good and had a great spirit.

Did you learn something new?
I learn something on every job I do. It was interesting to see and experience the difference in politics that comes with an American production. There is a whole lot less of that kind at home in Sweden. The logistics were bigger and that was educational. I also picked up some clever rigging solutions and other small tricks that I will apply when working in Sweden.

What was the main challenge during this job?
It must be the very short time for all departments involved during the preparation. To be proactive I spoke alot with David Gropman, the set designer and his crew as they were designing and building the sets. The main set, an exterior consisted of several locations including VFX elements that had to be matched. When scenes were spread out in our schedule I had to keep track of lighting consistencies. I snapped plenty of reference photos and made notes, which helped a lot.

How is your French coming?
Non-existent before I left for France but after a few weeks I was actually able to follow a discussion. Shamelessly unconcerned regarding grammar I eventually started to use phrases and could make my self understood, in a way!

Is there anything particular you want to tell us about this job?
I’m very glad I was offered the opportunity and that I went for it. It was a very good experience.

When some goes wrong with our soundness, we sure there is a solution to any circumstances in a treatment. It isn’t arduous for Americans to purchase remedies online. How can you do this? Revia treating alcoholism addiction in adults, as part of a recovery program. Naturally, it may also be used to solve other appeal as determined by your physician. Viagra which is used to treat impotence and similar states when erection is of low quality. A lot of consumers ask about buy viagra online canadian pharmacy. Our fabric tell more about the treatment of erectile dysfunction and viagra online from canada. (Read more ). Undoubtedly, for a lot of guys, bringing up the problem in the first place is the toughest step. Such problems generally signal deeper ills: sexual ache or erectile disfunction may hide a heavy soundness problem such as diabetes. What drug is suitable for erectile dysfunction? Not to mention, if you have more questions about Viagra ask your soundness care professional.

Warning: require_once(/storage/content/73/195673/dagsljus.com/public_html/wp-content/themes/dante/images/cache/24055d62b5e1193cef213c5cb41a36ed/cache.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/73/195673/dagsljus.com/public_html/old/wp-content/themes/dante/images/settings.php on line 1 Fatal error: require_once(): Failed opening required '/storage/content/73/195673/dagsljus.com/public_html/wp-content/themes/dante/images/cache/24055d62b5e1193cef213c5cb41a36ed/cache.php' (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/73/195673/pear/php:/storage/content/73/195673/dagsljus.com/public_html/old/wp-content/plugins/LayerSlider/helpers/phpQuery/:/storage/content/73/195673/dagsljus.com/public_html/old/wp-content/plugins/LayerSlider/helpers/phpQuery/plugins/') in /storage/content/73/195673/dagsljus.com/public_html/old/wp-content/themes/dante/images/settings.php on line 1